Cruella de Vil 2

Moahaha
Nu först ser jag det,
Det är ju Dalmatiner prickar!

Cruella de Vil style

För bra många år sedan köpte jag en hiskelig sidenklänning med värsta tänkbara 1980-tals skärning på loppis. Klänningen satt förskräckligt illa på mig men det var inte för att vara fin som jag köpte den. Jag köpte denna hemskhet för att jag ville åt sidentyget och klänningens enkla svarta plicerade kjol. Den prickiga överdelen med skirt och enorma axelvaddar sprättade jag därför raskt bort. Överdelen hänger i garderoben och skirtet hamnade i min resväska med sidenspilbitar. Det är ju ofta så att om jag letar efter en tygbit finner jag en annan. Man kanske skulle testa att använda detta tyg till hattbrättet.

 

Flat pattern

Det här är halva mönstret.
Nu skall jag bara hitta ett lämpligt hitta tyg.

Finn den geometriska formen

…

Det finns både för och nackdelar med att handsy en hatt av långa raka stycken där man bara rynkar ihop överskottstyget vid hattkullen. Den största fördelen som jag ser det är att man enklare kan sprätta loss tygbiten och återbruka den till ett annat projekt när man använd sin hatt. Nackdelen är att det går åt mycket tyg och att brättet blir rynkigt. Kanske vore det en idé att rita upp ett plant mönster till min manet-maräng och testa om en mindre tygmängd skulle fungera bättre på den något klena tarlatanstommen. Frågan är bara hur ritar jag ett sådant mönster utifrån en halvfärdig hat?

Jo, när jag vände på hatten så att utsidan blev insida antog hatten en tydligare konisk form. Mönstret kan beräknas som en kon då jag vet hattbrättets diameter och diametern från mitt personliga hattmått. Smidigt, men inte helt rätt på första försöket.

Det konformade mönstret blev nämligen aningen för stort. Brättets omkrets är 180 cm, höjden på konen är 28 cm från nederkant av konens baslinje, dessutom är huvudformen inte är klotrund utan elipsformad. Med en del små justeringar med veck och knappnålar fick jag mönstret att passa fint. Nu skall jag bara plana ut mönstret och se hur det blev och provsy.

 

Jag kunde inte motstå …

… att ta en bild på fluffet.

Vintage och återbruk

…

Skall man nu försöka sig på att sy något som liknar korrekt sömnad alá 1700-tal så duger det inte med polyestersytråd till sömmarna. Jag har därför rotat djupt i kistan med mina trådrullar och hittat dessa två rullar med 100 % bomullstråd. Återbruk är svårt när det kommer till specifika längder på tyg. Att sy en hatt med 180 cm omkrets och en höjd på 38 cm visar sig vara en svårt. Modellen är förvisso enkel, två raka tygstycken som dras ihop med ett snöre men 180 cm … Det blir till att skarva tyget för att få ut längden.
Hmmm, vilket tyg skall jag välja att sy hatten av siden, taft eller bomull? Jag har varken siden eller taft hemma så till denna min första ”over sized” hat har jag valt tyget från ett tunnslitet lakan av 100 % bomull. Den urtvättade lakansväven är fortfarande tillräcklig stark att sy i samtidigt som den är lätt och luftigt nog för att inte tynga ned brättet som är sytt av tarlatan och ståltråd från en rispapperslampskärm. Idag skall jag experimentera med rynksömmar för jag har 3,20 m att samla ihop till hattkullens omkrets på 56 cm och brättets 180 cm.

Det sys annat än …

… korsetter i ateljén.

När jag går på second hand butiker brukar jag alltid kasta ett öga i billiglådan för det kan ju finnas någon användbar textil. Här ett trevligt linne i 100% siden med ett foder i viscose för 15 kronor. Någon har lyckats krypa linnet som var en smal till mini smal men tyget räcker nog till att sy en ny 20-tals hatt. Så fram med sprätten och …

Inte skulle jag …

… tappa fokus…

Ååå så långsamt det går med knypplingen 1centimeter i timmen kan få vem som helst att stupa efter ett tag. Jag behöver skaffa mig ett flera parallella projekt så att jag kan gå ifrån knypplingen och göra annat annars blir inte inget gjort den här sommaren. Nu tänkte jag tanken… och ni kanske också… vad hände med Automatan och alla roliga laserskurna projekt? Skall du inte bygga klart dem snart så att vi kan få se hur det blev? – jooo, jag skall bara tänka lite till…

Så med fullt fokus på Automatan, hittade jag här om dagen en mycket trevlig demolerade golvlampa med en prima lampfot och … hrmmm, ja host… så hamnade jag på ett kort sidospår. Lampfoten gick nämligen som ni ser att skruva isär och inuti fanns en välvd järntyngd …

…som jag raskt byggde om till en välvd ”strykbräda”.

 

Mini fjäder

Liten lockad fjäder och tyllknappsbotten.

När man jämför med det normal stora orangea knappnålshuvudet så inser man att påfågelsfjädern inte kommer från den största tuppen.

Morgonens övning …

… blev att locka …

… en påfågelsfjäder med baksidan av en bordskniv. Hmmm jo, det är nu som jag är glad över att det fanns 22 fjädrar i förpackningen som jag köpte här om dagen. Det här kräver nämligen lite övning för att bli snyggt.