Yey, embroidery done

Aaah
ÄNTLIGEN!

Nu är jag klar med broderiet på mina kjolfickor. På denna utfärd i det textila träsket har jag upptäckt att hålsömnad är både beroendeframkallande och förbundet med ett slukhål av tid. Syr man klart ett snörhål vill man genast börja sy ett nytt.


Det här är ficka nummer två.

Jag experimenterade med att sy med olika trådar och olika tekniker. Upphöjda snörhål, enkeltrådiga snörhål, snörhål med langettsöm och snörhål utan. Bäst gillar jag snörhålstypen med en ovan på tyget liggande ring sys med dubbeltråd och langettsöm. Den är snabbsydd och hålet sluter sig inte över tid. Broderiet är kontursytt först med kedjesöm och därefter är varje stygns inre kant fylld ut med lintråd. 5 stygn i varje enskild kedjelänk. Det blev en mycket fin och livfull plattsöm.

Detalj av fyll mellan två kedjesömmar.

Det blev faktiskt så fint att jag repade upp broderiet på den första kjolfickan och sydde om det helt.

Det var svårt att sy en fin och jämn plattsöm när den inte var sydd mellan någon kedjesöm. Det som störde mig mest var att det tunna tyget inte riktigt höll för det höga antalet nålstick som krävdes för att sömmen skulle bli snygg. Då var det enklare att sy två parallella rader med tät kedjesöm och fylla med en plattsöm sydd i kedjelänkarna.


Nåja,

allt gick inte att repa upp så jag sydde i fler lintrådar och klippte upp stygnen så att de bildade en rufsig yta, lite likt sammet men mycket mera ovårdat och långhårig.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


%d bloggare gillar detta: